Dag 3 gick vi bort till katakomberna, det var SÅ varmt denna dag(ca 35 grader), så att gå ner i underjorden kändes som en smart ting. Det ska sägas att innan vi gick in åt vi en av de godaste caesarsallad som vi har smakat! Alltså. Himmel! Kan bli mitt tix framöver. Jag vill bara äta det hela tiden.
Sagt och gjort, 2,5 h köande kom vi ÄNTLIGEN ner i kylan. 130 trappsteg rakt ner. Vi både såg och kände av att vi var nära vattennivån i marken. Sådan känsla det var här nere. Tyst. Respektfullt. Rått och kallt. Och dessa döskallar, det går inte att undgå känslan av FAN vad häftigt.
Det var en gång på 300 km(även om vi fick bara gå en bråkdel av sträckan) var bara fylld med dessa “väggar”. Så sjukt jäkla mycket skallar och ben. Det går knappt att föreställa sig.
På vägen hem gick vi förbi baksidan av Notre Dame där kärleksbron låg. Magiskt ljus.
Det ska tilläggas att vi snittade 25 000 – 30 000 steg VARJE dag. Det kändes i benen!
The post Paris, dag 3. appeared first on Emelie Victorin Richter.